Jag insåg detta faktum när jag häromdagen tog mitt dagliga exemplar av tidningen Metro som ligger i de små behållarna lite här och där efter stadens gator. Som vanligt lyfte jag på de översta tidningarna, för att slutligen bestämma mig för att ta med mig tidning nummer sju i högen, uppifrån alltså. Jag stannade upp och insåg att det aldrig någonsin skulle falla mig in att ta det översta exemplaret.
Spekulationerna var nu i full gång - vadan detta? Min redan slitna hjärna var nu i full gång med att återigen grubbla, och det var nu det gick upp för mig att detta inte är det enda tvångssyndrom jag lider av.
Varje gång jag parkerar MÅSTE jag stoppa fingrarna i den otäcka lilla returluckan, och varje gång jag gör det stelnar jag liksom till, och blir livrädd eftersom det ju kan ligga något jätteläskigt därinne. Som till exempel någons begagnade tuggummi. Jag kan i nuläget inte föreställa mig något äckligare än just folks urtuggade gamla tuggummi, det är nästan så jag mår illa medan jag bara skriver om det.
Åter till tidningen. När jag hade greppat min utvalda i högen muttrade jag - liksom för mig själv - någonting i stil med att "det var väl högst märkvärdigt att man måste rota en bit ner..." varvid en man som tog en tidning för mig sken upp. JAAAAAAAAAAAAAAAA!!! Har du också tvångstankar? undrade mannen. Därefter utbröt en livlig diskussion om vad detta beteende kunde bero på, var vi möjligen lite konstiga? Vi konstaterade att så är troligtvis fallet, och spankulerade vidare åt varsitt håll.
Jaja, tänkte jag. Vilken åkomma jag än lider av, och hur allvarlig den än är så är jag iallafall inte ensam.
Tvångssyndrom
Allmänt KommenteraJag insåg detta faktum när jag häromdagen tog mitt dagliga exemplar av tidningen Metro som ligger i de små behållarna lite här och där efter stadens gator. Som vanligt lyfte jag på de översta tidningarna, för att slutligen bestämma mig för att ta med mig tidning nummer sju i högen, uppifrån alltså. Jag stannade upp och insåg att det aldrig någonsin skulle falla mig in att ta det översta exemplaret.
Spekulationerna var nu i full gång - vadan detta? Min redan slitna hjärna var nu i full gång med att återigen grubbla, och det var nu det gick upp för mig att detta inte är det enda tvångssyndrom jag lider av.
Varje gång jag parkerar MÅSTE jag stoppa fingrarna i den otäcka lilla returluckan, och varje gång jag gör det stelnar jag liksom till, och blir livrädd eftersom det ju kan ligga något jätteläskigt därinne. Som till exempel någons begagnade tuggummi. Jag kan i nuläget inte föreställa mig något äckligare än just folks urtuggade gamla tuggummi, det är nästan så jag mår illa medan jag bara skriver om det.
Åter till tidningen. När jag hade greppat min utvalda i högen muttrade jag - liksom för mig själv - någonting i stil med att "det var väl högst märkvärdigt att man måste rota en bit ner..." varvid en man som tog en tidning för mig sken upp. JAAAAAAAAAAAAAAAA!!! Har du också tvångstankar? undrade mannen. Därefter utbröt en livlig diskussion om vad detta beteende kunde bero på, var vi möjligen lite konstiga? Vi konstaterade att så är troligtvis fallet, och spankulerade vidare åt varsitt håll.
Jaja, tänkte jag. Vilken åkomma jag än lider av, och hur allvarlig den än är så är jag iallafall inte ensam.