...med hål i huvet. 
Sitter och rent ut sagt bara glor, hämtandes mig så gott det går ifrån gårdagens ståhej. Det var en skojig kväll må jag säga. Först hemma hos vännerna Daniel och Sören, där det sjöngs karaoke hejvilt och letades hårsprej i varenda skrymsle. Ska det vara så FÖRBANNAT svårt att få ordna till luggen hos folk när man har ådragit sig cyklist-frisyr? Sedan bar det iväg ut på lokal, en lokal full med bekanta från olika tidsepoker. Vissa svårare än andra att få något vettigt ur, somliga gick det faktiskt överhuvudtaget inte att samtala med, men finkänslig som jag är så nämner jag givetvis inga namn. Andra VILLE man inte samtala med och därför lät man bli. Min stora fina goa son Johan dök också upp, och då blev jag så glad så glad. Puss pårej unge!
Sov ovanligt länge idag hemma hos ovanligt fina kamraten Tina, och tömde sedan hennes kylskåp genom att äta en lika ovanligt lång frukost. Tack fina-Kristina. Väl hemkommen har jag ägnat mig åt att göra absolut ingen nytta alls. Släpade mig till spisen och stekte pannkakor en stund, men det var ju alldeles nödvändigt och en hyfsat lindrig ansträngning tycker jag.
Håhåjaja.
Näpp. Nu ska jag tydligen vara tidtagerska under min lilla fina goa son Julius´ multiplikationstabellspluggande. Kan jag väl, det verkar inte krävas mer än att jag ska sitta stilla och torrglo på en klocka.
Här är di, mina goa ungar. Bilden är nå´t år gammal, det som har hänt efter att den togs är att den då korthårige är den nu långhårige. Och tvärtom såklart.
God afton.
Ännu en dag...
Allmänt Kommentera ...med hål i huvet.
Sitter och rent ut sagt bara glor, hämtandes mig så gott det går ifrån gårdagens ståhej. Det var en skojig kväll må jag säga. Först hemma hos vännerna Daniel och Sören, där det sjöngs karaoke hejvilt och letades hårsprej i varenda skrymsle. Ska det vara så FÖRBANNAT svårt att få ordna till luggen hos folk när man har ådragit sig cyklist-frisyr? Sedan bar det iväg ut på lokal, en lokal full med bekanta från olika tidsepoker. Vissa svårare än andra att få något vettigt ur, somliga gick det faktiskt överhuvudtaget inte att samtala med, men finkänslig som jag är så nämner jag givetvis inga namn. Andra VILLE man inte samtala med och därför lät man bli. Min stora fina goa son Johan dök också upp, och då blev jag så glad så glad. Puss pårej unge!
Sov ovanligt länge idag hemma hos ovanligt fina kamraten Tina, och tömde sedan hennes kylskåp genom att äta en lika ovanligt lång frukost. Tack fina-Kristina. Väl hemkommen har jag ägnat mig åt att göra absolut ingen nytta alls. Släpade mig till spisen och stekte pannkakor en stund, men det var ju alldeles nödvändigt och en hyfsat lindrig ansträngning tycker jag.
Håhåjaja.
Näpp. Nu ska jag tydligen vara tidtagerska under min lilla fina goa son Julius´ multiplikationstabellspluggande. Kan jag väl, det verkar inte krävas mer än att jag ska sitta stilla och torrglo på en klocka.
Här är di, mina goa ungar. Bilden är nå´t år gammal, det som har hänt efter att den togs är att den då korthårige är den nu långhårige. Och tvärtom såklart.
God afton.